Kun Khmer: regler och ritualer

Vad Kun Khmer är

Kun Khmer är en kampsport byggd på stående slag och clinchkamp. Dess andra vanliga namn, pradal serey, är det du ser i många engelskspråkiga källor, och dess fullständiga khmeriska namn är Kbach Kun Pradal Khmer. En match kan sluta med knockout, teknisk knockout eller på poäng. Moderna kämpar bär läderhandskar och nylonshorts, och sporten är tillräckligt populär i Kambodja för att många veckomatcher visas på tv. Om du har sett kickboxning kommer konturerna att kännas bekanta. Detaljerna, ritualen och musiken är där Kun Khmer skiljer sig. Den har också rest: Wikipedia noterar att den första skolan utomlands öppnade i Long Beach, Kalifornien, 1987, och sporten har nu internationella evenemang och ett internationellt förbund.

Ronder, ring och räkningen

En match består av fem ronder på tre minuter i en fyrkantig ring på omkring sex meter, med en och en halv eller två minuters vila mellan ronderna. Vänskapsmatcher mot kämpar från andra länder kan kortas till tre ronder. Om en kämpare slås ner och inte kan klara domarens tio sekunder är matchen över. Domaren kan också stoppa en match tidigt om en kämpare tydligt inte kan resa sig utan hjälp. Ronder som går tiden ut bedöms av poängdomare, så en match utan knockout har ändå en tydlig vinnare eller ett oavgjort resultat. Fem ronder på tre minuter betyder som mest femton minuters kamp, även om en knockout kan avsluta en match mycket tidigare, vilket är varför en kvälls matcher skiljer sig så mycket i längd.

• Fem ronder på tre minuter, i en ring på omkring sex meter
• En paus på ungefär en och en halv till två minuter mellan ronderna
• En knockdown som inte besegras av tio-räkningen är en knockout
• Domaren kan stoppa en match när en fighter inte kan fortsätta

Så här poängsätts en match

Domarna delar ut poäng för effektivitet, inte för antalet utdelade slag. En fighter som ständigt backar förlorar poäng, och det gör även den som sparkar en motståndare som ligger ner. Om poängen slutar lika är matchen oavgjord. Cambodjas boxningsförbund licensierar domare, poängdomare och fighters, och tv-stationer som arrangerar matcher gör det under dess tillsyn. För en besökare är tumregeln enkel: den fighter som landar rena, hårda slag och kontrollerar ringens mitt tar oftast ronden, även när motståndaren har utdelat fler slag. Samma förbund tillhandahåller tidtagare och funktionärer för varje match, så ett matchprogram i Phnom Penh följer samma regelverk från en kväll till nästa.

Slag, och varför armbågar spelar roll

Kun Khmer tillåter slag, sparkar, knän och armbågar, och det tillåter clinch, där fighter håller varandra på nära håll och slår. Sparkar hämtar kraft från höfterna, och pushsparken kan riktas mot kroppen eller ansiktet. Armbågar är signumet: de ger fler segrar än något annat slag, och källor beskriver cambodjanska fighters som att de använder dem mer än boxare i närliggande stilar. Vissa handlingar är förbjudna, bland annat att slå en motståndare som ligger ner, bita, slag mot ryggen, att hålla i repen och slag mot ljumsken. Clinch är där mycket av närspelet sker, med fighters som håller fast på kort avstånd, slår med knän och armbågar och försöker få varandra ur balans.

• Slag, sparkar, knän och armbågar är alla tillåtna
• Clinch är en del av sporten
• Förbjudet: att slå en motståndare som ligger ner, bita, slag mot ryggen
• Förbjudet: att hålla i repen, slag mot ljumsken

Före första klockan

Varje match inleds med en ritual som kallas kun kru, där en fighter visar sin vördnad för sina lärare och värmer upp. Den följs av musik från en liten livensemble, ledd av ett oboe-liknande instrument som kallas sralai, med trummor som markerar takten. Musiken har två delar: en långsam öppning för ritualen och en snabbare för kampen, som ökar takten under en rond och stannar vid rondens slut eller vid en knockout. Ritualen finns i många variationer, flera av dem hämtade från Reamker, Kambodjas version av Ramayana-eposet. En separat guide till ritualen och musiken förklarar vad man ska lyssna efter och varför tempot förändras.

Läs nästa: Kun kru och kampmusiken

Var sporten kommer ifrån

Kun Khmer växte fram ur äldre khmeriska kampsportstraditioner, ofta samlade under namnet Bokator, som nu finns upptaget på UNESCO:s lista. Basreliefer i tempel från Angkorperioden, bland dem Angkor Wat, Bayon, Ta Prohm, Banteay Samre och Preah Khan, visar figurer som brottas och slår. En arkeolog vid myndigheten som förvaltar Angkor Archaeological Park har sagt att några av dessa hällristningar har koppling till Kun Khmer, brottning och Lbokator. Kopplingen mellan stenen och den moderna sporten är en tolkning, inte en fastställd beviskedja, så betrakta hällristningarna som kontext snarare än bevis. Vad källorna är eniga om är att khmeriska kamptraditioner är gamla, att soldater använde dem, och att sporten du kan se i kväll är en reglerad modern form av dem.

Läs nästa: Lbokator: den äldre khmer-konstarten

Handskar, ronder och de franska reglerna

Tidiga matcher utkämpades i jordgropar, med händerna lindade i rep. Den franska kolonialförvaltningen kodifierade sporten i början av 1900-talet och lade till handskar, tidsgränser och viloperioder samt förbjöd vissa tekniker. Ringar, ronder och handskar förvandlade en kamptradition till en reglerad sport, och samma regler spreds senare till Vietnam och Laos. Det är därför ett modernt Kun Khmer-program ser ut som ett boxningsprogram, med en gonggong, en domare och viktklasser, även om ritualen och musiken kommer från äldre khmerisk praxis.

Förbjuden, sedan återuppbyggd

Efter att Röda khmererna tog makten den 17 april 1975 förbjöds traditionella kampsporter. Många boxare avrättades, arbetades ihjäl eller flydde, och sporten var nära att upphöra. Efter att regimen föll i januari 1979 byggde överlevande långsamt upp den igen, med gym, ett nationellt förbund och regelbundna TV-sända matcher. I dag arrangerar Phnom Penh matcher varje vecka. Den historien är en del av sportens berättelse i dag, och en besökare som känner till lite av den kommer att se kvällen på ett annat sätt. Behandla ämnet med den allvar det förtjänar.

Hur det ser ut från ringside

Vid ringside når sporten dig genom sinnena innan reglerna gör det. VICE beskrev hur fighters bugar tre gånger mot hörnen, en domare kontrollerar handskarna och en gonggong startar matchen, med en liten ensemble som spelar från en scen nära publiken. Musiken ökar takten i takt med actionen och stannar när en rond tar slut eller en fighter går ner. Genom att känna till ronderna, poängräkningen och de förbjudna aktionerna kan du följa en match utan kommentator, och det berättar varför rummet reagerar när en fighter backar eller träffar rent. Om du kan, titta på de första sekunderna av varje rond för fotarbetet, sedan på clincharna för knäna och armbågarna.

En sport som reser

Kun Khmer är inte längre enbart en kambodjansk fritidssysselsättning. Wikipedia dokumenterar en första skola som öppnade utomlands, i Long Beach, Kalifornien, 1987, och ett internationellt förbund som arrangerar evenemang och mästerskap. Ett världsmästerskap har hållits i Siem Reap, och evenemang har ägt rum i Sydkorea och på Kreta. För en besökare är poängen praktisk: ett kort i Phnom Penh är sporten hemma, inför en lokal publik, och Phnom Penh är en av platserna där veckovisa kort arrangeras.

Vem detta inte är för

Om du ogillar att se fighters slå varandra, hoppa över live-Kun Khmer: knockouts, clinch och armbågar är själva poängen. Den som vill ha en lugn sittande föreställning blir lyckligare på en dansföreställning. Och om du hoppas på en kampsportslektion visar en ringside-plats sporten men lär dig den inte. En klass är en annan bokning. Fighters på ett kort är på jobbet, så foton är för de stunder kvällen tillåter, som bilderna med boxarna och steget in i ringen efteråt. Föräldrar bör också väga in minimiåldrarna på bokningssidorna innan de tar med barn till en natt av fullkontaktfighting.